Tappat

Förr var jag ganska spruträdd. Innan jag skulle åka till Asien första gången 2003 skulle man ju ta en massa sprutor och jag var nervös i flera dar innan. Det gick galant och ta dessa stick och jag kände mej ganska löjlig efteråt. Lilla Jag är en flitig plasmagivare och övertalade tillslut även mej att att iallafall prova en gång. Jag funderade på det ett tag sen tänkte jag - Det som inte dödar, det härdar. Så för några år sen var jag iväg till blodcentralen första gången. När jag låg där på britsen insåg jag att det var ingen nålfin kanyl som användes, nej då, denna var betydligt mycket grövre. Det kändes dock lite sent att dra sig ur och även denna gången gick det bra. Det var lite olustigt de första gångerna som jag gick dit men jag vande mig vid att bli stucken. När jag sen blev gravid och fick barn får man varken lämna plasma eller blod på ett tag. Jag är väldigt tacksam för att det finns andra människor som är givare eftersom jag själv blev i behov av det när Bebben kom till världen. Idag var jag tillbaka på blodcentralen igen för första gången på länge och det var med samma pirr i magen som jag hade vid de första gångerna. Jag undviker att titta på nålen och när den väl sitter så går det bra. Jag tycker det är en skön stund då man inte kan gör annat än ett läsa, lyssna på ljudbok eller titta på TV i lugn och ro. Tänk på det alla där ut "Det handlar om att ge och ta" nästa gång är det kanske Du som behöver!